Medeltid
325
Kejsar Konstantin gör kristendomen till det romerska rikets officiella religion.
Kyrkomusik
Olika slags musik i den kristna gudstjänsten – lokala traditioner
600
Påven Gregorius den store systematiserade den kristna sången.
Gregoriansk sång – enstämmig kyrkosång.
800
Experiment med flerstämmighet – parallellsång – notskrift: neumer
1000
Ständig utveckling av musiken i kyrkan – religiösa skådespel – Hildegard von Bingen
Trubadurer och trouverer, världsliga( profana) sångare i Frankrike- minnessångare i Tyskland Korsfararnas och riddarnas tid. Kringvandrande munkar sjöng och skrev visor. Adam de la Halle (Frankrike), Richard Lejonhjärta(England), Guido av Arezzo utvecklade notskriften.
1200
I Paris grundlades den nya katedralen Notre Dame. I den katedralen verkade munkarna Leoninus och Perotinus som skrev flerstämmig mässmusik.
Kyrkan hade stränga regler för hur musiken fick skrivas. På 1300 – talet började man , särskilt i Frankrike, frigöra musiken från kyrkans krav. Mycket av den nya musiken samlades i Ars Nova. En bok om den nya konsten. Guillaume de Machaut var den främste tonsättaren från denna tid.
Renässans
1400
Guillaume Dufay var den förste stora Renässanstonsättaren. Han skrev både kyrklig och världslig musik. Typiskt för renässansmusik: musikalisk följsamhet med den sjungna texten musik med ledande melodi stödd av ackordiskt ackompanjemang. en utbredning av den världsliga musiken. Man hade kommit till insikt om att musik inte bara var en samling toner, som skulle anpassas regelmässigt till varandra, utan ett uttryck för känslor och idéer. Nattvardsgudstjänsten , mässan, har inspirerat tonsättare genom århundradena. Den katolska mässan består av delar med oförändrade texter i varje fullständig mässa. Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei.
Den tidiga renässansmusiken dominerades av den nederländska skolan i vilken bl a Dufay, Ockeghem och Janequin ingick .
1500
Martin Luther reformerade den kristna kyrkan och vi får en protestantisk gudstjänst med psalmsång i Tyskland och England. Platsen för musikens utveckling flyttas nu från Nederländerna till Italien.
En ny musikform var madrigalen. Madrigaler var tonsatta dikter som sjöngs flerstämmigt, där man strävade efter att i musiken tolka textens innehåll känslosamt. I Italien fanns också kringvandrande teatersällskap, Commedia dellárte, där det spelades musik liksom i Shakespeares skådespel i England. Nu började man också spela musik enbart för instrument. Cembalo och klavikord var pianots föregångare, liksom lutan var gitarrens. Violinfamiljen började utvecklas vid mitten av 1500 – talet, dess föregångare är violonefamiljen.
I hoven runt om i Italien spelade musiken en stor roll. Vid dessa lysande italienska hov brukade fantastiska musikuppvisningar arrangeras för att fira bröllop eller hedra en betydelsefull gäst. Sånger, madrigaler, instrumentalmusik och baletter följde på varandra i storartade uppsättningar. Det var till ett sådant tillfälle som Rinucci skrev ett skådespel för musik och Peri komponerade musiken, operan var född.
Claudio Monteverdis opera Orfeo från 1607 spelas än idag.
Barock
1600-1750
en musiker på 1600 och 1700 talet var, om han inte ville bli präst, för att ha en inkomst tvungen att ta tjänst hos furstar eller rika aristokrater som hade privata kapell eller anställde musiker som lärare. Han fick arbeta hårt med att komponera tillfällighetsmusik för sin arbetsgivare- högtidlig musik till t. ex födelsedagar eller besök av kungligheter, operor till furstens teater etc. Han hade ansvar för orkestern och sångarna samt han fick även dirigera och undervisa.
Generalbas – Basso Continuo
Systemet med generalbas kom i bruk under barocken. Generalbas är ett ackompanjemang som anges i form av ett slags musikalisk snabbskrift. Generalbasen bestod av en basstämma och ackord angivet med siffror. De instrument som stod för generalbasackompanjemanget var i regel cembalo och cello, men även orgel, viola da gamba och fagott förekom. Generalbas användes i recitativen i operor ända in på 1800-talet, men också i orkestermusik. Den som spelade ackompanjemanget var ofta orkesterns dirigent.
Ornament
Typiskt för bl.a. klavermusik från barocktiden är den rikt utsmyckade melodilinjen. Detta beror till en viss del av att man på de klaverinstrument som användes- cembalo och orgel inte kunde förstärka tonen genom att slå hårdare på tangenterna. På cembalon kunde man inte heller förlänga tonen genom pedaler som på dagens pianon. Resultatet blev att man förlängde tonen genom att lägga till ornament.
Sonat
Sonat betyder egentligen “klangstycke” instrumentalstycke till skillnad från kantat “sångstycke”. Vanligt under barocken var solosonatan för ett instrument med generalbas samt triosonatan för två solo instrument med generalbas. Dessa musikstycken hade tre eller flera delar s.k. satser i olika tempo.
De vanligaste tempobeteckningarna är: adagio mycket långsamt
largo långsamt
andante lugnt, gående
allegro hastigt
presto mycket hastigt
Svit
Barocksviten utvecklades i början av 1600-talet och bestod av dansmusik som bands ihop till ett musikstycke. Man blandade snabba och långsamma danser samt danser i olika taktart. Allemande – courant – sarabande – gigue – gavott och bouree var några vanligt förekommande danser som passade sviten.
Concerto Grosso
Concerto grosso är en av barockens viktigaste instrumentala konsertformer. Den är en koposition för orkester i vilken en liten grupp soloinstrument (concertino) ställs emot orkestern (tutti) i växelspel. Concerto grosso har oftast tre satser.
Opera
En operaföreställning under den tidiga barocken var ett galaspektakel som hade en praktfull dekor och skönsång i stora arior. Det var ljust i salongerna så att publiken i ett tryckt sånghäfte kunde följa med i vad som sjöngs. Det fanns opera seria – allvarlig opera och opera buffa – komisk opera.
Ett oratorium eller en passion är ett musikaliskt stycke för sångare, kör och orkester som beskriver ett händelseförlopp, ungefär som en opera fast utan scenkläder, dekor och scenisk framställning. Passionen handlar om Jesu lidande och död.
Den största barocktonsättaren var Johan Sebastian Bach. Andra tyska tonsättare var t. Ex. Heinrich Schyttz. Georg Philipp teleman och Cristoph Williblad Gluck. l Italien fanns bl.a Antonio Vivaldi, Corelli samt far och son Scarlatti. l Frankrike kan nämnas Lully, Rameau och Couperin.
1750-1780
Den galanta stilen
Mot mitten av 1700 talet kom nya idéer som skiljde sig från den “tunga” barockstilen. En ny “lättare” musikstil växte fram, flera av Johan Sebastian Bachs söner komponerade i denna stil.
Orkestern
Före 1600 talet var samspelet mellan instrument för det mesta i form av kammarmusik. Vid 1600 talets mitt var stråkgruppen orkesterns kärna och med flera instrument i varje stämma var grunden lagd för den nya orkestern. Vid mitten av 1700 talet började orkestern få det utseende som vi idag förknippar med en symfoniorkester. Orkestern i Mannheim vid kurfurstens hov var Europas främsta orkester Johan Stamiz var dess ledare och hans orkester blev berömd för sin skicklighet, ett faktum som inspirerade tonsättare till utveckling av musiken.
Symfoni
Symfoni var namnet på den nya musikform som blev populär i mitten av 1700 talet. Grundiden för symfonin växte fram ur orkesterförspelen till operor. En symfoni är ett orkesterstycke med fyra delar (satser) som har olika karaktär. Man kan säga att motsättningen mellan olika teman och tonarter är symfonins innersta mening. Detta är extra tydligt i första satsen där symfonins kraftfulla huvudtema och det vekare sidotemat presenteras tydligt.
Stråkvartett
Vid sidan av symfonin var stråkkvartetten den viktigaste nya musikformen under senare hälften av 1700 talet. En stråkvartett är ett musikstycke för två fioler, altfioler och cello. Inget av de fyra instrumenten spelar en solistroll, iden är ett samspel på lika villkor.
Wienklassicismen
1780-1820
Ungefär mellan 1780 och 1820 var Wien musikens huvudsäte i Europa. Där levde under denna tid fyra av historiens största tonsättare. Haydn , Mozart, Beethoven och Schubert. De Habsburgska kejsarna hade sitt säte i Wien. Dessa musikintresserade och kultiverade härskare importerade redan på 1600 talet italienska operor, kompositörer och musiker till sina hov. På 1700 talet utvecklades hovoperan i Wien enormt mycket och musiklivet i staden var synnerligen rikt. De som hade möjlighet att lyssna var fortfarande adeln och likställda men ett konsertväsende började få fart under senare hälften av 1700 talet och möjligheterna att höra musik ökade ordentligt.
W.A. Mozart och L.v. Beethoven, J. Haydn
Sonatformen
Sonat , stråkkvartett och symfoni var de viktigaste instrumentala kompositionsformerna. Den största och sista satsen var oftast skriven i sonatform. Sonatformen innebär att tonsättaren presenterar två olika kontrasterande tema som sen ligger till grund för resten av satsen. Huvudtemat är ofta kraftfullt medan sidotemat är vekare, arbetet med dessa två teman är sonatformens huvudide.
Pianot
cembalon började bli gammalmodig i slutet av 1700 talet. Den nya uppfinning som tog cembalons plats var pianot. På pianot kunde man spela både hårt och mjukt och när järnramen hade uppfunnits på 1800 talet kunde man spela mycket starkare än vad det hade varit möjligt att göra på en cembalo. Ordet piano kommer från dess ursprungliga namn gravecembalo col piano e forte alltså en cembalo som man kunde spela svagt(piano) och starkt(forte) på.
Romantiken
1820-1900
Under 1800 talet förändras samhällsbilden starkt. Industrialiseringen medför en befolkningskoncentration till större orter och det utbud av konst, teater och musik som finns där når till allt fler människor. Antalet tonsättare ökar naturligtvis när behovet av ny musik ökar. Tonsättaren är inte längre anställda av en furste som beställer musik utan 1800 talet ser den fria konstnären skapas. Dessa tonsättare har nu möjlighet att utan krav från en arbetsgivare uttrycka sina egna fantasier och känslor i sin musik. Under romantiken får tonsättare stjärnstatus och vissa reser runt och ger konserter för en entusiastisk betalande publik. Under romantiken händer inte så mycket nytt och revolutionerande vad gäller musikens former utan romantikkonstnärerna bygger vidare och utvecklar de formar som blev populära under Wienklassicismen.
Programmusik
Programmusik är instrumental musik med “handling”. Det program musiken vill skildra är händelser, stämning, ideer eller berätta en hel historia.
Lied
En lied är en sång till pianoackompanjemang. Pianostämman är rikt utarbetad och stämningsskapande, den liksom ingriper i sångtexten och färglägger och kommenterar sångtexten. Pianisten blir minst lika viktig som sångaren.
Förromantik Carl Maria von Weber, Franz Schubert, Mendelssohn, Schumann och Chopin.
Högromantik Bruckner, Berlioz, Liszt, Wagner, Verdi ,Tjajkovskij och Brahms
“klassiska romantiker”
Senromantiken Reger, Mahler och Rickard Strauss
Nationalromantik
Utifrån nationella drag i saga, folkmusik och myt har vissa tonsättare skapat en “egen” romantisk musikstil nationalromantiken. Dvorak, Smetana, Grieg, Sibelius Glinka t.ex.
Impressionism
Begreppet impressionism hade hämtats från målarkonsten. Konstnärer som Monet och maner återgav i sin konst stämningar. Det var atmosfären de ville fånga, ej tingens exakta former, gärna med hjälp av ljuseffekter och diffust detaljarbete.
Dessa tankar blev i musiken till ett måleri med klanger ofta målningar eller texter som förlaga. Den största impressionisten var Claude Debussy.
I900 talet
Efter sekelskiftet och fram till första världskriget drog Paris till sig många unga tonsättare, konstnärer och författare. Här levde en ung rysk tonsättare som hette Igor Stravinskij, hans våroffer som uppfördes 1913 blev en av 1900- talets musikaliska hörnstenar.
Expressionismen
Nästan som i en protest mot impressionismen växer i Wien fram ett nytt tonspråk utan tonart, atonal musik. Arnold Schönberg är föregångare som skapar tolvtonstekniken där musiken baserar sig på serier av skalans alla tolv toner.
Långt in på 1920 talet satte romantiken fortfarande sina spår, impressionismen hade sina förespråkare liksom expressionismen. Tolvtonstekniken hade bildat skola liksom nyklassicismen. Den nya musikens krav gör det svårt att säga vilken stil en ny tonsättare tillhör.
Några tonsättare under 1900 talet:
Edgard Varese
Sergej Prokofjev
Bela Bartok
Dimitri Sjostakovitj
Paul Hindemith
Witoid Lutoslawski
Elektronisk musik
Kompositörer kan använda sig både av verkliga ljud som i sig inte ursprungligen var musik.
Konkreta ljud och bearbetade klanger och toner. Resultatet blir en komposition inspelad och bearbetad bl. a med hjälp av dator på band eller digitalt. Föregångaren heter Karl-Heinz Stockhausen.
Kalle Stockhausen